Visar inlägg med etikett sabina. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sabina. Visa alla inlägg

onsdag 14 april 2010

Ett brev som blev en sång...

..och som är aningen försenat..
men bättre sent än aldrig sägs det ju.
Skulle tagit det häftet med ner till Åland över påsken,
men glömde det.
Texten skrevs i mitten avmars för övrigt.

Anyway, här är iallafall en av
de få låttexter som dykt upp
och kommer dyka upp på denna blogg.
Ännu en homage till en helt otrolig fighter, prinsessa,
men framför allt en fantastiskt varm och mjuk själ.

THE LETTER
Hi, how are you, I hope you're alright.
Is the water warm, does the sun shine where you are?
Down here, it's winter, with lots of snow on the ground.
The kids are making angels, while the grown-ups are watching.
Yeah, I guess you could say that down here the life goes on.
But I want you to know, that they're missing you.
Your nephew is getting bigger as the days go by.
I'm sure you can see him and everyone else.
When you're flying by.

Please, tell me, are everyone nice to you?
Maybe you've met someone from before.
I'm sure, you're on that beach, doing the yoga every morning.
While the sun slowly rises from the sea.
Though I never knew you at all, I will miss you somehow.
But not nearly as much as your close ones do.
It's cloudy tonight, so I can't be able to see you so clear.
But you're still, in my heart and mind.
You're the light.

It's getting late now, I should go to sleep soon.
I need to get up early tomorrow.
So I'm finishing this letter now, gon' post it in the morning.
Hope you'll get it, hope you'll get it soon.
Last but not least, there's one thing I want to tell you.
You really learned me how to take care of my life.
But more, much more important, you really taught me how.
How to take each day as it comes.
Take care, goodbye.
Best regards to everyone.

torsdag 9 april 2009

...och en bild.



Copyright: http://ulricasboxofchocolate.blogspot.com/
Klicka på bilden för att få fram den i originalstorlek

ett brev...

Hej
Hoppas allt är bra där du är nu.
Hoppas även att solen skiner och vattnet är kristallklart och ljummet.
Lagom perfekt södernklimat när det är som bäst.

Här nere rullar livet på, fast det är klart,
det skall ju erkännas att det känns himla tomt ibland,
och för det mesta även mer tomt än vanligt,
speciellt på kvällarna när tankarna börjar komma,
eller för den delen varje gång man kollar din blogg
och vet att du inte kommer skriva där mer.
Vill dock ge min uppfattning om dig som person,
innan tårarna kommer på allvar.

Även om jag bara "kände" dig genom den tidigare nämnda "kampbloggen".
samt var med i din grupp på facebook,
så kändes det verkligen som att du var mer
än bara en i mängden bloggar som finns därute.
Man gladdes med dig när det gick bra
och stöttade när det gick sämre.

Du blev nästan som "den där vännen man aldrig hann träffa",
sliten klyscha kanske,
men jag tycker den passar så himla bra in på just dig.
Du hade/har den personligheten som gör
att vi är många som vill identifiera sig med dig,
du är helt enkelt en fighter ända ut i fingerspetsarna.

Menmen, hursomhelst, det är svårt att veta,
men jag kan ju alltid hoppas att du är fri,
fri från allt vad smärtor och tumörer heter.
Hoppas också att du kan hoppa runt och köra på som du själv vill igen,
utan att känna att något hindrar dig.

Detta brev blev långt, men vill trots det avsluta det på ett värdigt sätt,
på nåt bättre sätt än att bara skriva "Hej då".
Här kommer ett försök.

Vi kommer att ses igen, det är inte en fråga om "om" utan om "när".
Jag vet att jag inte kände dig, men jag vill ändå att du ska veta,
att du gjorde ett himla stort intryck på mig.
Du fick mig att se de där små detaljerna, det jag inte sett förut.
Du öppnade mina ögon och fick mig att upptäcka
de där små ljuspunkterna i vardagen, som jag annars skulle missat.
Du lärde mig även att även den svaga har något att slåss för,
och att även den starkaste har en svag punkt någonstans.
Inga ord kan säga hur tacksam jag är, för att jag fick följa din kamp,
och komma underfund med hur värdefullt livet är.


Tack Sabina, tack så väldigt, väldigt mycket för allt du gett mig.
synd bara att jag aldrig hann säga det medan du fanns här.
Men det är antagligen sant som det sägs,
"Den som gudarna älskar, dör ung".

Rock on, warrior Sabina.
Vi ses på Andra Sidan.
När, det bestämmer ödet.

Många kramar från Ålandskimmen.

måndag 6 april 2009

kvällens video

Hörde låten på radion idag, har hört den många gånger förut,
men efter det som hänt på sistone så satte den verkligen fingret på hur jag känner.

Sabina, denna videon är tillägnad dig
http://www.youtube.com/watch?v=k4hC0yQXTwI

fredag 3 april 2009

en ny text...

...finns på musikbloggen.

Direktlänk finns här

torsdag 2 april 2009

no headline needed

A million candles burning
From now you are never alone