Grattis!

Yep, dags att fira den första av årets födelsedagar, inte min dock, den är aningen längre fram i tiden.

Den killen som fyller denna gång, kanske inte nämnts förut i födelsedagssammanhang (dock på en massa andra ställen, inklusive denna bloggen och dess syskon) men så är det ju inte alla dagar en av alla mina husgudar fyller år heller, speciellt inte en av de musikmässiga ditona. Nej, vi talar inte om Lundell, vi talar inte om Cash, vi talar om den andra, nämligen monsieur Per H. Gessle.

Den killen har enligt mig lyckats med konststycket att åldras med värdighet. Killen är 50, han kör på som en 30-åring på scen, han har gjort musik i praktiskt taget alla nutida genres, den senaste plattan är ett exempel på att han håller sig på banan. Superlativen är många, men faktum kvarstår, under denna tid har Gessle hunnit

- starta två band som blivit dundersucceer
med det ena bandet har han....

- spelat för sammanlagt 492 252 åskådare och slagit publikrekord på Ullevi så sent som 2004 (arenan ombyggd pga rasrisk, med minskat antal åskådarplatser som följd, totalt ligger de 3:a efter Bruce Springsteen och David Bowie)
- sålt ca 877 000 ex av de fyra första skivorna
(source: http://www.geocities.com/Heartland/Shores/5947/gt/album.htm)

och med det andra bandet har han...
- haft fyra Billboard USA-ettor mellan 1988 och 1991.
- sålt över 75 miljoner skivor (album och singlar tillsammans)
- ....på 23 år

Icke att förglömma
- En solokarriär som de senaste 5 åren vart helt outstanding, på alla sätt och vis.
Behöver jag säga mer än "Mazarin", "Son of a plumber", "En händig man" och senaste tillskottet, den upptempo/r'n'b-influerade "Party crasher".

- en av de mest drivande företagarna inom musik samt hotellverksamhet(!),
den senare dock på ett blygsammare plan än den första.

- samt en artist som, samtidigt som han säljer skivor som attan,
också har den fördelen av att aldrig vara divig mot sina fans,
utan alltid möter med samma varma leende och ett "tjena tjena".

Även om du är 50 rent åldersmässigt,
så känns det som att du kroppsligt inte är en dag äldre än 30.

Have a HipHappy birthday.

Idag är det inte min födelsedag, idag är det DIN födelsedag :-)

första inlägget '09

Igår kom en bloggkollega och jag överens om att båda skulle blogga "nästan samtidigt". Dock strulade sidorna för oss båda och sedan så *host* glömde jag bort det ;-)

Nåväl, som tur är så fick även denna kimmen loss sin fastklistrade tumme ur arslet och kom till skott. Nu kör vi, ingen återvändo, här kommer första bloggbadet för i år.

Vi börjar väl där förra året slutade, på nyårsafton. Blev helt okej, inte mycket alkoholhaltigt alls, lite öl till maten, nån slurk likör till kaffet, nån till slurk likör efter kaffet ;-) inte helt dumt faktiskt.

Årets höjdare (jo, detta årets) var nog den sensationen att man inledde helt utan efterhängande biverkningar av kvällen före, oh my god, kan detta betyda att jag kommer att bli nykterist på riktigt?
Hemska saker...fast när det kommer till kritan, det vore ju okej....i nån månad eller så.

Apropå party, måste ju bara köra rakt spår till detta inläggets kärna, the star of the show, årets första besök på the royal stadshotell (bland ålänningar går det dock under det vardagligare namnet "arken").

Det var planerat tidigare, sedan blev det grumlat, detta tack vare det kära ögonblicket när en viss Kim spräckte en stortånagel och tog det tvära (och smärtsamma) beslutet att helt enkelt rycka bort den på bästa spektakulära vis (sen att han gnällde över smärta är inget han erkänner bara utan vidare, but no pain, no gain).

Anyhow, väl där blev det lugnt till en början, småsnack med bartender och tvåsekunders turboprat med en före detta chef (no hard feelings), innan självaste ängeln med glorian på sned gled in. Enter the party mode, kan det sägas annorlunda? Det blev ju trots allt, som alltid när en viss Tessa är inblandad, full sula ända in i kaklet.
Allt från "Poker face", via "Jump" till "Livin' on a prayer" avverkade vi med samma graciösa hållning och vackra röster, som om det varit en fin 1800-talsbankett...eller kanske mer en 80's hårdrockskonsert. Ingen Poison dock, vilket vi reagerade över först när slutet närmade sig.

Dock gick inte slutet av för hackor det heller, då en av de lugnare bitarna bestod av en ack så lugn och samtidigt otroligt välskriven ballad med titeln "I'll stand by you".
Citerar mig själv: "Perfekt att sjunga från en vän till en annan, att dansa halvtryckare till, eller varför inte båda på samma gång".
Hade dock ögonen öppna denna gång, till skillnad från förra året. Dock var föremålet lika vackert som alltid, hmm, tyckte jag anade en lätt röd ton på kinderna när jag kom hem. Nah, måste vart det tuffa tempot som gjorde det.

Tjaa, det var väl det jag hunnit med såhär långt. Ska avsluta strax, men kommer säkert tillbaks hit. Skulle det stanna vid ett inlägg under hela året så kan man ju börja fundera på att lägga ner allting. Det är lugnt, just kidding, kommer nog fortsätta med detta.

Oh, fick nyss en ide. Popcorn, i kastrull, just like the old days.
Watch out for smoke, it's not dangerous if it has other colours than black ;-)

Kramar på alla och ett jättetack till er som gjorde arkenkvällen till en höjdare.
You know who you are :)

*trycka på "publish post"*