ett år sen idag..

Imorse var det exakt ett år sen det som inte skulle få hända faktiskt hände. Frågan är bara: hur skall man sammanfatta detta på ett enda inlägg? Nåväl, vi gör ett försök..

Även om vi inte träffats så mycket, bara tillfälligt på en färja mellan Sverige och Finland, samt några gånger på en färja mellan Sverige och Åland, så kändes det som att vi kom riktigt bra överens redan från början.

Första gången var för övrigt '96-'97 om jag inte missminner mig helt. Mailadresser byttes, vi började med att maila, sen tog chattandet vid, många sena nätter och trötta morgnar blev det, men det var det värt, åtminstone sett ur denna kimmens perspektiv.

Förutom de få gånger vi träffades på "skorven" mellan Åland och Sverige (dessa gånger hanns tyvärr inte med så mycket mer än ett "hejhej"), så träffades vi två gånger i "större" sammanhang, dvs på kryssningsbåtarna.

Första gången 2003, eller var det '02? Jag var iallafall påväg hem med klassen från Helsingfors. inte fullt så nykter, det skall sägas att jag inte kände igen dig innan du kom fram och hälsade. Tack för att du gjorde det, annars hade vi nog missat varann helt. Önskar attt jag hade fått mer tid med dig den gången, men ödet var grymt redan då. Jag var påväg i land och du skulle vidare till Stockholm.

Den andra gången var julen 2005, i baren. Du var inte fullt så nykter, jag var inte heller fullt så nykter, denna gången kände jag iallafall igen dig ;-) faktum är; jag har nog aldrig haft så kul på 20 minuter som jag hade då. Tyvärr var vi påväg åt varsitt håll den gången med, men vi lovade varann att vi SKULLE träffas igen. Att det inte blev så, det är en annan sak.

Chattandet fortsatte dock, och det är jag otroligt glad över. Jag skulle nästan kunna skriva under på att det fanns få som jag synkat med så bra som dig. Du fanns där för mig, jag fanns där för dig, visst, det avtog lite emellanåt, men jag kände att vi ändå hade väldigt bra kontakt. Samtidigt finns det ju såklart saker man önskat att man kunde sagt fler gånger, även om det är klyschor i grunden så insåg man ju (för sent) att de faktiskt betydde nåt.

Vill dock avsluta detta här och nu, med att skriva
Tack för att du är du.
Även om ödet var grymt och tog dig härifrån,
så kommer du alltid finnas kvar på ett eller annat vis.
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta.
Still miss you.
Rest in Peace, my friend

Du skall veta att jag saknar dig,
det finns känslor som aldrig tar slut.
Du skall veta att jag inte glömt,
det finns bilder som aldrig suddas ut.
Jag har suttit med vänner, på en stökig restaurang,
och kommit på mig själv vara nån annanstans.
En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig.
(T. Ledin)